Onsdagen den 12e Juni tog jag studenten från Atascadero High School. Det var en helt fantastisk dag! Så mycket glädje. Själva avslutningen började inte förrän på eftermidagen, så vi tog det bara lugnt tills vi åkte till skolan. 

 

Väl där samlades vi på tennisplanerna igen innan vi började vandra ner mot baseballplanen. Därifrån gick vi i två helt otroligt långa led in på fotbollsplanen. Läktarna var fulla med familj och vänner och när vi gick in på planen, iförda kåpor och hattar, stod alla upp och applåderade och hejade och skrek. Den sekunden slog det mig att jag faktiskt tog studenten. Det var en så himla häftig känsla. Jag fick lyckorus efter lyckorus när jag gick där, tittade mig omkring, såg alla mina bästa vänner och vinkade till min familj som hejade hysteriskt. Det var som att alla hade glömt alla bekymmer och bara skrattade. Vi satte oss på den väl organiserade fotbollsplanen och lyssnade på tal och framträdanden. Till slut fick vi äntligen kasta våra hattar! Yay!!! Helt sjuk underbart! Åh bästa känslan. 

 

Publiken stormade ner på fältet för att önska sina kära grattis och för att ta miljarder foton. Vi gick runt i säkert en timma och sa hej och kramades och tog foton. Såg många för sista gången, vilket var tråkigt, men alla var ändå inget annat än glada. Efter många, många kramar och leenden gick vi upp till tennisplanerna igen där vi skulle samlas för "Grad Night". Grad night är en studentfest skolan anordnar för att undvika att eleverna festar vilt på egen hand. Mer än hälften av eleverna hade bokat in sig på festen och vi åkte allihopa gemensamt i bussar till Great America, en nöjespark norr om San Francisco. Resan var lång men när vi väl kom dit blev alla helt galna och sprang runt hysteriskt. Skolan hade hyrt hela parken så vi hade alla attraktioner helt för oss själva! Dock hade de endast fem attraktioner öppna, men det räckte gott och väl. Jag som vanligtvis är en mes när det kommer till berg-och-dalbanor hade på något sätt glömt alla mina farhågor och åkte även de läskigaste karusellerna.

 

Eftersom att det inte alls var mycket folk, blev det inte heller några köer. Ofta satt vi kvar och åkte fyra eller fem varv innan vi gick vidare till nästa. Efter några timmar av runtspringande och åkande blev vi lite trötta och hungriga så vi begav oss till en cafeteria där de hade ordnat med tacos och snacks. De hade även a photo booth, tatueringsstation och en DJ. Kanske inte de bästa aktiviteterna men som alltid hade jag roligt eftersom att jag var med vännerna. När vi hade dansat, tatuerat oss (fake då alltså) och tagit massvis med foton var vi så trötta att ögonen nästan klappade ihop. Vid 2am gick vi alla på bussen igen och påbörjade resan hem till Atascadero. Jag höll mig vaken hela resan tack vare underhållande konversationer och ett långt gummy bear war. Klockan var 5.30 på morgonen när vi anlände i Atascadero där vi möttes av Rondas pappa som gav oss skjuts hem. Detta var sista gången vi såg Ronda, eftersom att hon skulle åka till Hawaii nästa dag. Väldigt sorgligt men vi var alla tre för trötta för att inse vad avskedet innebar. Strax efter att vi sagt hejdå gick vi och lade oss, och det var alltså slutet på min amerikanska student. 

 

Nu när jag skriver detta, en månad senare, får jag både lyckorus och en liten depression. Det här var ett sådant fantastiskt minne. En dag jag aldrig någonsin i mitt liv kommer att glömma. Jag kan ärligt säga att nu i efter hand, var det en av de bästa dagarna i USA. Det som gör mig ledsen är att jag inte kommer att få uppleva det igen. Åh åh åh en sådan underbar dag. Vill spola tillbaks tiden och göra om allt!