De sista dagarna har varit riktigt konstiga. Jag har varit på avskedsfester, middagar och fikor och älskat mina nära och kära ännu mer än innan, om det nu är möjligt. Avskedsfesten hölls hemma hos Märta för Michaela som åker till Bryssel i tvåan. Sedan hade mina favorittjejer (åh tjejer ni är bäst!!!) från Mölnlycke ordnat överraskningskalas för mig. Samma kväll hade jag avskedsmiddag för de bästa tjejerna på Rudebecks och dagen efter avskedsmiddag för släkten. Nu har jag till slut sagt hejdå till alla förutom mamma, pappa, Ellen och Mikael. Det har inte varit lätt på något sätt. Jag har varit en enda röra ända sedan jag började säga hejdå på riktigt, vilket var i torsdags. Tårarna rinner ständigt. De måste ta slut snart, torka ut liksom.