Idag har det regnat... Tråkigt! Kände inte alls för att gå till skolan (frågan är när man egentligen känner för det?) imorse. Men jag har lovat mig själv att nu är det slut på skolket så jag släpade mig dit ändå. Hann skypea med Ebba en stund innan skolan började vilket var mys även om internetet hackade som tusan.

Tröttheten övergick till flummighet under keramiklektionen. Jobbade på mitt projekt och det spårade ur totalt när Janay började göra små djur av lera som jag sedan satte fast på min fina skål. Vi får väl se vad läraren tycker om det!

Efter en regnig lunch var det dags för matte! Gjorde ett quiz och lyckades få 100%. Sedan hade vi en grupptävling om vilken grupp som kunde lösa ett visst antal problem snabbast. Min grupp vann och den lilla mattenörden inom mig hoppade av lycka. Lyckan kan också ha berott på att vi fick brownies som pris... Är inte riktigt säker på den punkten!

Efter skolan hängde jag lite med Sofi och Jojo och sedan åkte vi hem. Jag lagade tomatsoppa till middag men annars har jag inte gjorde alls mycket. Imorgon åker jag till Jenny och stannar över helgen. Ska bli så mysigt! Imorgon berättar jag mer om vad vi ska hitta på i helgen. Har en del planer! Nu ska jag gå och lägga mig. Kraaaam

Har haft ordentlig hemlängtan idag för första gången. Så jag har inte riktigt känt för att skriva här på bloggen... Jag hoppas att jag är piggare imorgon. Då ska jag skriva! Massor med kramar till er alla där hemma. Saknar er!

Nu är jag hemma igen. Ganska så jätteledsen för att äventyret är över och för min tomteröda hud. Jag möttes av ett varmt Kalifornien vilket var en himla tur då jag behövde något som kunde muntra upp mig. Jag har haft en helt otrolig resa och den bästa veckan i mitt liv. Kan inte förklara hur underbart jag har haft det. Imorgon ska jag skriva om veckan och även visa en hel del bilder. Nu ska jag sova! Kramar till er alla

Sitter och väntar på planet tillsammans med Ingrid och Rose. Har redan sett några svenskar. Man kan se så tydligt vilka som är svenskar haha... Jag hör av mig under veckan om det går! Kraaaaam

Hade superduperkort dag i skolan vilket var humla skönt. Sa hejdå till alla kompisar vilket var lite sorgligt... Bara em vecka denna gången, nästa gång är det för en mycket längre tid än så. Fy, nu ska vi inte tänka på det!

Efter skolan stresspackade jag det sista. Hade packat färdigt igårkväll men så insåg jag att jag hade glömt koden till låset på resväskan... Mycket smart av mig! Jojo var snäll och lånade ut sin väska till mig. Vid två åkte jag hem till svenska Jenny i Nipomo. Mina värdföräldrar åker iväg över helgen så jag ska sova hos Jenny i natt. Imorgon åker vi tillsammans till Santa Maria där vi ska möta upp alla andra utbytesstudenter och åka ner till LA. Där hoppar vi på planet och vid åtta (Hawaii-tid) är jag framme i Honolulu!!!!!! Om jag har wifi någon gång under veckan kommer jag självklart skriva ett litet inlägg. Kan även hända att jag skriver från flygplatsen imorgon! Jag hoppas att ni får en jättebra vecka medan jag är borta. Massor med kramar till er alla!

Veckans två första skoldagar har flugit förbi! Det har varit mycket roligare än vad jag tänkt mig, som tur är. Två dagar kvar och sedan åker jag till Hawaii! Kan jag nog stå ut med.

I måndags var det gymdag men även "moster" Yvonnes födelsedag och jag, Joelle och Miranda bjöd på trerätters middag. Temat var italienskt och det blev himla smarrigt.
Igår var jag i skolan och sedan åkte vi till gymmet och var duktiga. Promenerade hem och gjorde läxor och avslutade kvällen med Pretty Little Liars. Perfekt tisdag om man säger så!
Idag hade jag bara två lektioner vilket var helt underbart. Skypeade med mamma i skolbiblioteket innan första lektionen började. Upptäckte att jag pratade rätt högt och folk tittade på mig som om jag var en alien. Så himla roligt att se hur förvånade folk blir för att man pratar ett annat språk!! Efter skolan åkte jag och Miranda och fick massage i en timma. Det var precis vad jag behövde då jag har stressat upp mig lite inför Hawaii-resan! Åkte och gjorde några ärenden och sedan hem. Resten av dagen har jag packat och pluggat. Bland annat gjort läxor som behöver göras under resan. Så himla effektiv jag har varit den här veckan alltså!

Bilderna nedan är från födelsedags middagen och från dagens mattelektion!

I oktober bokade jag min drömresa. Till hawaii!!! Om en vecka befinner jag mig på Honolulu, tillsammans med nästan alla mina utbyteskompisar. Jag har på något sätt glömt berätta detta för er, kära bloggläsare. Har haft så fullt upp att jag inte förrän nu börjar inse att jag ska åka dit! Är så otroligt taggad!!!! Har börjat packa och kan inte vänta på att få åka!!! Längtar tills på lördag då jag åker ner till LA och hoppar på planet. Wihoooooo

För ett år sedan fattade jag beslutet att ge mig ut på mitt livs äventyr. Jag vägde för och nackdelar och spenderade timme, efter timme, efter timme diskuterandes med vänner eller familj. Ena dagen var jag bombsäker på att jag skulle åka, och redan nästa dag var jag lika säker på att jag inte skulle åka. Så länge som jag hade drömt om det, skulle jag verkligen ge upp det nu? Det var nog det som avgjorde den inre diskussionen. Jag kunde inte låta mig själv ge upp en dröm, oavsett hur mycket jag tyckte om och inte ville lämna mitt liv hemma. Så jag sa till mig själv; nu är det allt eller inget. Jag bestämde mig för att gå all in och kasta mig med huvudet före ut i osäkerheten. Jag bestämde mig också för att inte fundera över om jag fattat rätt beslut. Jag skulle göra det och det var ingen ide att blicka bakåt. Och jag är så glad att den orädda sidan av mig vann.

För ett är sedan försökte jag föreställa mig själv i USA. Allt var osäkert då, det enda jag visste var att jag skulle till USA. Och det var så svårt att förstå att jag faktiskt skulle åka. Det kändes väldigt avlägset och overkligt. Jag minns inte exakt vilket datum jag fick min familj, men jag tror det var i Juni. Det blev lite lättare att se något framför sig. Jag kunde titta på skolans hemsida och använda Google maps för att se mitt blivande hem från gatuvy. Men ändå var det helt omöjligt att inse att jag faltiskt skulle åka. Veckorna gick och jag började förbereda och packa. Jag antar att det gav mig lite mer förståelse. Men det kändes otroligt konstigt att packa för tio månader. Va? Ska jag vara hemifrån i tio månader? Lilla jag?

Veckan innan jag åkte var något av det konstigaste jag varit med om i hela mitt liv. Och även det sorgligaste om jag ska vara ärlig. Det låg en tryckt stämning över familjen och jag var ständigt nära tårar. Men det en väldigt konstig känsla. Hur kan man vara så himla exalterad och fruktansvärt ledsen på samma gång? När jag satte mig på planet på Landvetter var det som att allt släppte. Det var inget kvar att fundera över, att ha ångest för eller att planera för. Tårarna slutade rinna och det kändes så väldigt skönt att det äntligen var dags. Jag var äntligen på väg. På riktigt. Men jag kunde fortfarande inte fatta att jag skulle iväg på ett tio månader långt äventyr.

Och nu är jag här. I Kalifornien. Starbucks är vardagsmat. Jag har slutat hetsa upp mig så fort jag ser en Abercrombie (vi gick förbi en idag och gick inte ens in haha). LA är endast ett par timmar bort. Engelskan flyter på utan en endaste liten tanke. Highway 1 åker vi på var och varannan dag. Jag bokstavligen lever i High school filmerna. Och ändå kan jag fortfarande inte förstå att jag faktiskt GÖR det här. Jag är här NU. Jag måste nypa mig själv i kinden då och då. Jag försöker säga till mig själv att vakna. Jag säger till Joelle nästan varje dag: "Jag kan inte fatta att vi är här nu."

Jag vet inte om jag någonsin kommer att inse att jag gör detta. Kanske om tjugo år när jag tittar tillbaka på bloggen och minns allt. Kanske inte. Kanske kommer det kännas som att det aldrig hände. För vad är egentligen oddsen att du får åka och leva i din dröm på amerikansk High School? Ganska låga. Det jag har insett är i vilket fall att det här är en helt otrolig sak jag har fått möjlighet att göra. Jag är så otroligt tacksam till min riktiga familj och min värdfamilj som gör min dröm möjlig. Tänk om mesiga Kajsa hade vunnit ett år sedan? Det här är minst sagt en once in a life time experience och jag är helt fantastiskt glad att jag är här och gör allt det jag drömt om.

Jag och Jojo fick julklappar från familjen. Lite annorlunda men kul att ha ändå!